Jag kan verkligen känna mig gnällig när jag hela tiden drabbas av att vara sjuk och borta från jobbet. Men vem vill vara borta från jobbet egentligen? Att ta semester från jobbet är väl en sak men att hela tiden behöva sjukskriva sig eller VAB:a gynnar varken mig själv eller jobbet känns det som. Jag får inga pengar och jag blir stressad över att jag inte hinner göra det jag börjat med på jobbet. Teman och sådana saker. För två veckor sedan var jag också så himla peppad och tänkte "Det här kommer inte vara några problem - jag kommer att orka jobba länge". Men sen vände det bara som på en dag.
Jag kände för någon dag sedan att "ja nu KANSKE det börjar kännas lite bättre...jo visst gör det det? Eller?" och Jo, det kändes bättre vissa stunder på dagen. Igår däremot så var jag och mina bröder hos min faster på besök för att diskutera sommarstugans framtid tillsammans med henne och resterande av pappas syskon (jag och mina bröder fick ta över pappas del innan Kronofogden gjorde det...) och vi satt väl där ca. 2 timmar. Jag var upp nån sväng och stod, gick osv. Kändes ändå rätt okej i ryggen. Efter mötet drog vi på Biltema där Anders skulle handla lite, och eftersom jag ska röra på mig också så följde jag med in. Jag känner ju dock att jag inte kan gå som jag brukar göra. Jag får som någon konstig "gåstil" vilket kanske inte är bra? Men jag kan inte gå som vanligt. Efter besöket där så drog vi på Coop. Där började jag gå en sväng men gick sedan ut i bilen och då var jag HELT slut. Jag låg mest hela eftermiddagen och kvällen och ryggsmärtan eskalerade tillsammans med som kramper på höger framsida på magen. Jag ringde sjukvårds och de sa att det nog var ligamenten - det var rätt vanligt att det kunde kännas så. Pjuh. det lugnade mig lite och efter en Alvedon kunde jag i alla fall ligga ner igen. Men natten har inte varit så jättekul. Mina toabesök gjorde ryggen otjänster - eller kanske egentligen en tjänst eftersom att jag SKA röra på mig - och i morse fick jag sovmorgon medan Gurra gjorde Millie klar inför förskolan och skjutsade iväg henne.
Jag har tagit mig till soffan och jag har även promenerat runt lite här inne och det känns ju som jättebra - en stund - sen blir jag HELT slut i ryggen och måste lägga mig ner. Jag förstår inte att det ska behöva kännas såhär? Det KÄNNS som att jag skulle behöva knäcka till ryggen typ. Men ingen vågar ju röra mig inom sjukvården. Jag hoppas dock att läkaren jag ska träffa på torsdag kan mer om just gravida och vet va jag kan göra och inte göra. Jag kan inte låta bli att gräva ner mig lite och blir lite deppad. Sen är det en ENORM träning för mig att låta bli att göra något här hemma. Jag KAN inte hålla på med diskmaskinen eller tvättmaskinen egentligen - jag har gjort det någon gång denna vecka eftersom Gurra var borta och jobbade... Men i övrigt låter jag bli allt. Jag har lagat mat EN gång (vi hade färdig mat när Gurra var borta) på en vecka och det gjorde att jag blev helt slut. Känns det logiskt att jag är borta från jobbet? Ja jag tycker det. Jag förstår just nu verkligen inte hur jag någonsin skulle orka en endaste timme på jobbet. Men jag vet inte - det verkar ju inte lätt att få sjukskriva sig tills smärtan går över heller. Så vad ska man i så fall göra? Kanske dra på jobbet, ta ut lön och lägga sig på kontorets soffa? Känns det rimligt? Min största förhoppning är att de på torsdag ska "lägga till" ryggen på något sätt så jag kan återgå i jobb åtminstone fram till en ev. gravidpenning. Jag behöver komma ut lite och göra något också. Jag klarar inte riktigt av det här "hemmasittandet". Men om de inte rör mig så vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Och jag vill inte bara gnälla - jag vet vad som ska komma ur detta onda - och jag längtar ofantligt mycket efter den lilla bäbisen. Jag ä hur lycklig som helst. Jag känner mig mest orolig över hur mycket denna bäbis faktiskt ska få stå ut med i magen. Millie hade en lätt resa jämfört med den här ;)
Nä nog om detta. Jag ska försöka rycka upp mig. Jag var ju i Brännfors i fredags och det var jättemysigt. Det är bara synd att man även efter en sådan lugn dag ska behöva sova och ta igen sig. Psyket får sig en massa energi medan jag fysiskt blir slut trots att jag bara har suttit, legat och gått en stund.
Men i övrigt har vi haft det mysigt här hemma också - Millie är verkligen helt fantastisk med mig när jag är dålig. En dag så lärde hon sig göra kullerbyttor och eftersom hon började träna i soffan så fick jag lov att gå upp och slita fram en madrass för att mitt psyke skulle överleva så jag slapp åka in på sjukhuset efter hon skulle ha ramlat ner från soffan. Hon hade noll koll på vars hon kastade sig ;p
Hon fick sedan en koja av madrassen som hon använder varje dag = den lär inte tas bort på ett tag.
Igår kväll var hon övertrött och vi gjorde grimaser. Hon älskade denna. Det ser ut som att jag håller fast henne men hon VILLE faktiskt ;)
Nu ska jag rita lite idéer på ett framtida nytt kök - det är väl positivt när man är hemma så här att man kan komma på en massa idéer. Sen är det ju jobbigt att man inte kan genomföra några än men ;)
Jag ska också försöka mig ut och gå en liten kort sväng på gatan i det vackra vädret. Få se hur långt jag tar mig - kanske till grannen i alla fall ;)
/Mest glad även om det inte låter så just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar