Jo, nu är vi 4.

Den 8 februari kom han äntligen till världen, Millies lillebror Dio. Ca 4300 gr (ja jag kommer inte ihåg exakt ;)) och 52 cm lång.

Hela familjen nyförlöst ;)

Efter att ha varit på kontroll fredagen den 5/2 utan någon känsla för att något var på g så började jag känna lite smått på lördagen att det kanske var något. Vi åkte därför in och övernattade på BB. Vi blev hemskickade på söndagen och efter att ha spenderat hela dagen hos mamma och Hans, där Millie hade övernattat, så kom vi hem till Btk där jag hoppade av hos Annas föräldrar eftersom hon var där och hälsade på (våra grannar). Efter att ha varit där ca. en timme så promenerade jag hem de stackars 100 meter som det är mellan husen och jag hann bara in så kände jag att jag behövde på toa. Jag hann nästan till toalettstolen innan jag blev väldigt blöt. Vattnet gick! Tänkte jag i alla fall. Jag ringde in och vi blev ombedda att komma in för att kika om så var fallet.

Väl inne på BB kunde de inte konstatera att det var vattenavgång eftersom att pH-värdet inte var över 4,5 utan låg på 3...hmm... Så här i efterhand är jag fortfarande säker på att det var lite vatten för jag var ju alldeles blöt verkligen!

Vi fick välja om vi ville stanna kvar eller åka hem men eftersom vi hade ordnat barnvakt åt Millie igen (hos hennes faster) så valde vi att stanna kvar.

Under natten mot måndagen började jag få kraftigare sammandragningar och på morgonkvisten - vid 4-tiden blev jag öppnad av en bm till 4 cm. Vid 5-tiden fick jag en morfinspruta och efter ett tag fick jag en TENS-maskin. Man fäster som elektroder fram ner mot ljumskarna och bak på ländryggen och ställer in så att den sänder små stötar hela tiden och när värkarna kommer så trycker man själv in en knapp som gör att stötarna blir betydligt kraftigare och som möter värken. Den var fantastisk.

Vid 11-tiden tog de hål på mina hinnor så det kom (mer) vatten och 13-tiden var jag öppen 6 cm och valde att ta Epiduralbedövning (rygg). Då fick jag inte ha kvar TENS-maskinen men ryggbedövningen tog bra. Jag hade dock sjukt mycket besvär av min höft och högra sidan av ryggen vilket gjorde att jag skrek mig genom värkarna och tvingade Gurra att klämma på höften rejält under resterande del av hela förlossningen. Så ungefär 10 timmar satt han och klämde där utan paus stackarn. Men för mig handlade det banne mig om överlevnad eller inte. Inget annat tyckte jag gjorde särskilt ont faktiskt.

Klockan 18:00 var jag öppen 10 cm och nu när jag läser anteckningarna som Gurra har gjort så blir jag förvånad över att jag var öppen 10 redan då - med tanke på att han är född först 22.27. Jag trodde inte att det höll på så länge efter 10 cm. Men tydligen. Mellan kl 19-21 hade jag väldigt ont då värkarna kom så tätt och aldrig ebbade ut vilket gjorde att jag aldrig hann vila emellanåt. Då ville jag gå hem. Men till slut fick jag dem att stänga av det värkstimulerade droppet som jag hade fått vid 13-tiden... Då blev det lättare och jag kunde andas in mina egna värkar bättre. Och trots att de värkarna var mycket bättre än vid Millies förlossning (som slutade med snitt eftersom värkarna var för "dåliga") så  fick jag ändå försöka att krysta ned honom. Det fungerade inte riktigt så bra som vi hade hoppats och det blev tal om snitt... MEN! till slut fick jag ändå ner honom lite och jag hade börjat krysta på "riktigt"........ När jag trodde att han nästan var ute så gjordes en kontroll som visade att det var rätt "långt" kvar ändå, vilket gjorde att snitt kom på tal igen. Då blev jag helt uppgiven men när min bm Malin tittade på mig och sa "om du är med på detta så är jag med - ska vi testa att jag trycker på magen medan du krystar under värken få se om det hjälper?" så kände jag bara hur energin kom tillbaka och jag fick världens kraft och ba "ja nu jävlar kör vi". Sagt och gjort. Jag har absolut ingen aning om hur länge eller hur många krystvärkar jag hade men jag vet att de drog 4 gånger med sugklocka (1 gång släppte den) under perioden och helt plötsligt kom han ut! Jag minns alla ansikten som var i rummet (just skiftbyte så massor av folk där inne) och att det första jag såg var könet.........

Han var ute! Vår Dio.

Efter ett tag började jag plötsligt blöda en massa och de förstod inte riktigt varifrån blodet kom - så de försökte stoppa blödningen samtidigt som de skulle försöka förstå var den kom ifrån. De såg till slut att jag hade brustit i den inre regionen vilket gjorde att de hade trott att blodet kom från livmodern men den kom från bristningen så då blev jag förd till operation där jag låg 3,5 timme. Jag hade ett enormt adrenalinpåslag så deras "lugnande" som jag tror att de försökte söva mig med gick inte riktigt... Jag hade ju en jättebra bedövning så det var inte för det, utan de ville nog bara att jag skulle få sova lite. Men icke. Jag låg där och berättade vad jag jobbade med, vars jag kom ifrån, vilka som bor i mitt barndomshem idag (gratis reklam för Wallers djurpensionat och äppelodling) osv ;)

Jag minns att jag mitt under meningarna ibland sa "nä nu minns jag inte alls vad jag pratar om"...och så började jag med något nytt (vad jag tror i alla fall) igen... Men jag var vid gott mod tills jag hörde att de behövde blodpåsar och ringde och eftersökte det. I mina öron lät det som att de inte hittade nå blod så då trodde jag att jag skulle dö. Men det gjorde jag ju som tur var inte.

Det känns fantastiskt att jag fick vara så "med" under hela förlossningen och själva den har jag glädje av. Det som däremot inte har varit glädjande är att den inre bristningen har gjort att jag fortfarande inte kan sitta. Jag kan sitta i vår soffa och jag kan sitta på knä en stund - men jag klarar inte av att sitta på en stol eller att gå och stå som jag hade hoppats på.

Nu har det snart gått två veckor (var av en här hemma) och Gurra får fortfarande dra det största lasset med Millie, Dio, hus, hem och jag. Förhoppningsvis vänder det snart. Jag försöker vara positiv men det är faktiskt sjukt svårt när jag har varit dålig hela graviditeten och verkligen längtat efter att få må bra igen. Jag har ju bara hört hur allt är fantastiskt efter en vanlig förlossning så jag hade aldrig ens funderat över hur det kunde bli efteråt. Jag var bara rädd för förlossningen...

Igår fick jag dessutom en släng av migrän igen - något jag hade hoppats hörde ihop med graviditeten, men nu vet jag inte. Jag vill verkligen inte leva med det för det är så otäckt då det kommer när som helst och det inte går att göra något åt.

 Jag avslutar här och bjuder framöver på lite bilder från vår första tid här hemma :)

En helt vanlig lördag.

.....som har spenderats en stund på fantastiska Lekfarmen här i Burträsk (www.lekfarmen.se) som hade Familjedag idag. Jätteroliga initiativ har de verkligen. Tyvärr hade vi bråkat hela morgonen här hemma innan (3-årstrots deluxe) så vi var bara där en stund innan vi åkte till Skeå. Där grattade vi min kusin Simon som blir 30 inom den närmsta tiden ;) Fantastiskt fika bjöd de på och det är så synd att tiden ba springer iväg. Jag måste ta mig tid att hälsa på dem oftare!

Jag bara måste visa vad jag kom över för bild på FB idag. Ni som känner mig borde verkligen se till att hitta den där uppfinningen på riktigt. Jag är seriös. Snacka om en av de bästa saker jag någonsin har sett haha!

Ikväll ska vi bara vila och se på tv här hemma. Vi är helt slut båda två efter dagens aktiviteter. Jag har målat naglarna inför morgondagens årsmöte med Centerpartiet här i Burträsk, och så har jag försökt skicka nå viktiga mail inför veckan. Man vet ju aldrig hur länge man är hemma och har tid med sådant...

Imorgon hoppas vi på fint väder så att vi kan spendera förmiddagen ute, kanske kan Gurra rent skotta fram grillplatsen om det turar sig...vi får väl se...

Ha en fin kväll allesammans!

1 dag kvar?

Nä, det lär nog bli fler...men imorgon är beräknat datum - och magen växer för fullt. Lite för mycket kanske... 32 kg + hittills...och det lär ju hinna bli lite fler...

Vi försöker få dagarna att gå med att hitta på nya sätt att pyssla... här med tvättsvampar. Allt är ju kul i början i alla fall tycker Millie ;)

När vi inte pysslar så längtar Millie mest efter sin superpappa - han som leker med henne före jobbet, på lunchrasten, och efter jobbet. Varje dag. Hennes allra bästa vän...

Idag var det fantastiskt fint väder ute men Milliemojsan vägrade gå ut så jag orkade inte ta fighten med henne...så jag bakade några rulltårtor och njöt av att titta ut genom fönstret istället. Och av att lyssna på musik. Det är inte ofta det händer längre men idag, när Millie fick se på barnprogram medan jag bakade, så passade jag på! Hon hjälpte till att baka en del också och hon är riktigt duktig på det. Häromdagen gjorde hon egen plättsmet!

Millie fortsätter skriva lappar till mig när jag åker iväg någonstans - lite separationsångest sedan ett tag tillbaks, men hon är ju söt. Jag hoppas att det försvinner sen bara så att hon slipper känna så...

Vi har haft middagsgäster i form av Anders, Mikaela, lilla bäbis, mamma och mormor idag. Jag bjöd på Landgångar (mormors specialitet förr om tiden) till varmrätt och rulltårta med grädde å bananer till efterrätt ;) De drog hem vid 20.00-tiden och efter att ha lagt Millsan så har jag betalat räkningar (för sent egentligen men va tusan ska jag göra åt det när jag är senil?)...

Nu ser vi Bones och ska ta oss ett gott kvällsfika...jag ska ladda upp och hoppas på att orka åka och gratta min kusin som fyller 30 inom närmsta veckan...

Ha en fin kväll allesammans!

Äre dags snart?

Hur många äre där inne? 

Frågor som kommer varje dag... men ännu ingen bäbis i sikte!

I helgen var vi på dop i Umeå för min kusins barn, Henning. Han fick namnet efter vår älskade farfar (min kusins morfar) som gick bort för 1 år sedan... När vi kom hem igår kväll, efter ett dygn hos Anna, Jonas och Nour, så myste Millie och Gurra i soffan...

Millies förskola fortsätter att leverera magsjuka och annat så vi håller oss hemma...

Vi pysslar och tränar på bokstäver...

Vi går omkring här inne och funderar på hur vi ska ha det i rummen....

Jag har fått mitt superpaket med en massa gardiner...så nu börjar mina årstidsinredningar igen...

Dagens lunch spenderade vi ute...

Men kan nästan inte ana att vi bor i ett villakvarter och fikade mitt bland alla hus va? 

Efter en timmes lek här på gården så drog vi på Konsum och inhandlade nödvändig mat. Sen dess har vi vilat här hemma...helt utslagna efter såna ansträngningar. 

Fullspäckat schema fortfarande för mig och min Aurorabarnmorska tyckte det var bra att jag hade det så nu när jag bara väntar på att bäbisen ska ut...så ikväll ska jag på möte i Skeå.

Innan dess ska jag hinna laga "kok-ihop" - en favorit efter min mormor.

Ha en fin kväll allesammans!

Nygammalt.

Jag är helt frälst i detta tyg från IKEA - ett som jag har haft i många år. 10 år i sommar faktiskt. Jag älskar det lika mycket fortfarande.

Jag ser det ljuvliga vädret ut genom fönstret och skulle så gärna vilja ta mig en promenad

 - men förkylningen slog på hårt här inför helgen och efter att ha legat två dagar nu så verkar det vara på bättringsvägen - så jag her mig inte ut förrän jag känner mig kry nog. Jag hoppas verkligen att förskolan är öppen imorgon och utan sjukdomar så Millie kan få vara där en stund. Annars måste Gurra VAB:a...

Sötnosan ligger här bredvid mig i soffan och sover en stund just nu efter att ha spenderat 20 minuter utomhus. Hon kom in och sa "jag är iskall mamma"...sen har hon myst bredvid oss och till slut somnade hon.

Just nu ser jag på en film och försöker hitta ork till att laga middag. Men alltså denna matinspiration - vars har den tagit vägen? Och när jag knappt har någon smak heller så är det inte så kul ;p

Ha en toppenkväll allesammans!

Så vare dags igen.

...för förkylningen att ta grepp om mig. Jag har ju klarat mig länge nu men idag vek jag in årorna. Typ. Nämen jag har varit hes sedan i måndags och i morse gjorde halsen ont... Näsan vill jag inte ens ha kvar för den är så extremt tät just nu. Och lite stressad blir jag ju minsann inför kommande barnafödande - men vad ska man göra?? Håll tummarna för att jag hinner att bli frisk innan tack!

Sista dagarna under julledigheten spenderades inomhus eftersom vädret låg på -32 grader under helgen. Det innebar att huset blev kallt och vi fick testa att elda i kaminen för första gången. Riktigt mysigt - men det luktade lite väl mycket rök här inne. Tror vi måste träna på hur mycket drag vi ska ha och hur mycket ved vi kan lägga in - så vi inte behöver öppna luckan hela tiden ;)

Som tur var så var det ju Vinterstudion och vad är mer mysigt än att få krypa ner under en filt med kaffe och en bulle och se Vinterstudion medan Millsan sover i soffan bredvid? Det är mysigt det.

Jag har förutom fika som kaffe och bullar inte nååågon inspiration för mat just nu. Jag gjorde en kycklinggryta en dag förra veckan men alltså nu är det typ stopp i hjärnan. Jag önskar att min man hade inspiration och ork att laga maten nu men nae...han gör i princip allt i vårt hem, så maten ligger faktiskt på mig. Tur att han inte är kräsen. Och ja, jag pendlar mellan att vara nyttig och onyttig. Fast ska jag vara helt ärlig så har jag nog bara haft 1 godiskväll här hemma sedan i juni. Jag åt ju på julafton en massa godis men i övrigt så är jag mer fika- och onyttig mat-människa. Typ skrovmål, pizza osv...

Vi har försökt få Millie att sova utan blöja några nätter nu men efter två ombyten i natt (och en massa kiss) så bestämde vi tillsammans med henne att vi ska ha blöja i natt få se. Hon har i alla fall bara nu i natt vaknat av att hon varit blöt - något hon aldrig har känt förr. Så ja, vi får väl se hur det det. Jag har ju läst någonstans att det handlar om något hormon som ska komma till - har man inte det så kan man inte hålla sig under natten. Det stämmer säkert. Hon har ju varit blöjfri på dagtid (förutom sovtiden dagtid ibland) i över 1 år nu...... Så det får väl helt enkelt komma när det kommer :)

Dagarna rusar iväg...kalendern är fullspäckad och jag tror inte att jag kommer att behöva känna mig mer "övervänt" till bäbisen kommer nu i alla fall. Ja jag hoppas i alla fall att vi får en bäbis och att allt ska gå bra <3

Igår hade jag en riktigt härlig eftermiddag. Jag hämtade Millie från förskolan och vi skottade uppfarten tillsammans. Jag klarade av det utan att få ont i rygg eller fogar och jag riktigt svettades efteråt - som efter ett träningspass. Det kändes sååå himla skönt. Första gången jag fick den där "träningskänslan" sedan i maj 2015. När man inte kan använda sin kropp som vanligt så blir man sååå himla lycklig över den stund man klarar av något själv. Jag har nog aldrig varit så osjälvständig och behövt så mycket hjälp i mitt liv som dessa 9 månader. Gurra har både fått agera personlig assistent och ensamstående förälder under denna tid. Hoppas att jag kan få återgälda det någon gång <3

Nu ska jag ta mig lite plättar (som jag faktiskt lyckades laga till igår) och ladda upp inför lönesamtalet som äger rum om 1 timme. Önska mig lycka till!

Ha en fin dag allesammans!

2016 är här.

Och det nya året firade vi in tillsammans med mamma och Hans...för fjärde året nu...

Vi åt god mat och spelade M.I.G (frågesport).

Millie vek in årorna rätt snabbt under kvällen...

Så...det är alltså januari nu...vilket betyder att det snart är dags för bäbisen att titta ut. Jag hoppas verkligen att allt ska gå bra. Jag är nervös. 

Det nya året har innefattat en otroligt välbehövlig vila för mig och Gurra i form av att mamma och Hans tog med sig Millie hem över hela helgen. Vi har aldrig haft barnvakt i två nätter på raken tidigare (knappt en natt) så vi vilade konstant hela helgen. Men det var ju fantastiskt att få hämta hem henne efter det. Jag längtar konstant efter henne när hon är borta, och Gurra likaså.

Under vilan passade jag även på att börja sticka - och jag stickade igår klart en vante av två till Millsan. Jag hann inte fortsätta idag så jag ska passa på en annan kväll ;)

Vi har också hunnit vara ute och lekt litegrann...bland annat gjorde vi en utflykt till lekparken - via resten av kvarteret på en sparktur först - för att fika ;)

Idag har jag varit en sväng på Sunnanåcupen med Maria och Thea. Det var riktigt kallt ute så vi ville inte vara borta så länge så att bilen inte skulle starta... Och så orkar jag ju inte hur länge som helst heller.

Nu ser vi på The Hunger Games, och jag måste säga att det är den konstigaste, råaste filmen jag har sett? Jag gillar den inte alls för den är så hemsk... Därför sitter jag med datorn samtidigt ;)

Nu ska jag dock ta en frukt - är kopiöst hungrig idag......

Ha en fin kväll allesammans!