fredag 4 december 2015

Stolt Centerpartist och Burträskbo.

Det är alltid lättare att vara i opposition? Kanske. Men jag är otroligt tacksam för att Centerpartiet är inne på ett annat spår än sittande regering när det handlar om migrations- och integrationspolitiken.
Självklart delar vi i Centerpartiet regeringens syn på att Sverige befinner sig i ett allvarligt, men framförallt unikt och akut läge eftersom att Sveriges system inte är byggda för det mottagande vi ser idag. Däremot så vill vi i Centerpartiet se en effektivare mottagning med fler vägar till jobb och regelförenklingar på bostadsområdet. Jag är stolt över Johanna Jönssons uttalande i riksdagen - se det gärna här - det är bara några minuter långt:

Tycker också att denna artikel är bra och beskriver lite hur vi vill arbeta: https://www.centerpartiet.se/2015/11/25/annie-loof-och-johanna-jonsson-vi-ser-en-annan-vag-framat/

På lokal nivå så var det ett möte i Burträsk i tisdags angående hur vi här kan bemöta och integrera våra flyktingar in i samhället. Tyvärr var jag själv för dålig för att gå - men jag försöker sätta mig in i vad som sas och bestämdes så att jag också kan hjälpa till på mitt sätt.

Helst av allt hade jag tagit hem flera flyktingar till mitt hus, men jag kan inte bestämma själv. Min man tycker att jag ska fokusera på mig själv tills bäbisen kommer och sedan får vi väl se hur vi har det. Och förmodligen har han rätt, som vanligt. Jag har väldigt svårt att hjälpa mig själv före andra. Jo jag har det så fantastiskt bra mot för så många andra, det är inte det, men jag vill verkligen betona att jag tycker att man ska må bra själv för att kunna hjälpa andra. Det här hör såklart ihop med mitt liv som barn till en missbrukare. Det är jag helt medveten om, och jag tycker det är viktigt att betona också. Och det har inget med uppmärksamhet att göra. Jag sa alltid tidigare att man inte kan skylla på sin uppväxt. Men jag har verkligen insett att jag faktiskt är otroligt påverkad av det - vare sig jag vill eller inte - och det betyder inte att jag tycker att man kan bete sig hur som helst och skylla på sin uppväxt - men att förmodligen alla vi barn till missbrukare behöver arbeta med oss själva för att orka med livets vanliga utmaningar. Det finns mycket som är normalt för andra men som blir olustigt eller "onormalt" för mig - något som också kan krocka med andra såklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar